intoshape

Det är lätt att tappa gnistan och glöden när resultaten inte blir lika fantastiska som tidigare, men det går ju sakta men säkert nedåt iallafall.

I morgon är det dax att mäta igen och förhoppningsvis har det minskat ett par centimeter här och där iallafall. Försöker trösta mig med att jag antagligen byggt en massa muskler och att det är därför det bara försvunnit ca 0.4 kg på en vecka.

Jag vet att det är aslöjligt och att man inte ska fokusera för mycket på siffrorna på vågen, men det är oerhört svårt att peppa sig själv gällande sånna resultat. Hade det varit någon annan hade jag ju tyckt att det var grymt bra. Dubbelmoral är det värsta som finns och jag försöker undvika utövandet, men just inom hälsa/träning/vikt faller jag för frestelsen ibland helt enkelt.

Tränar två dagar i veckan tillsammans med en av dom bästa, sedan blir det en dag ensam på gymmet. Det är så skönt när vi tränar ihop, vi kör verkligen järnet och peppar varandra så gott vi kan. Ingen rast ingen ro. Fast igår så fick jag konstig peppning från min kära vän haha!

Vi gjorde en axelövning och jag fick ta en tyngre vikt än vad P gjorde, hon hade svårt att hålla balansen och hade i princip mjölksyra i axlarna. Så när jag står där och verkligen kämpar så säger hon fundersamt " du måste ha kortare armar än mig"

?!?!?

hahaha

Det var hennes förklaring till varför det såg så stadigt ut när jag lyfte vikterna över huvudet, sedan insåg hon att hennes peppning kanske inte var den bästa och vi stog där och skrattade istället. Det är tydligen jag och Jan Guillou!